Juldagen 2008

Här och nu

Och det där eviga regnandet, när ska det ta slut?

För allt jag vill är att solen ska skina!

15.30. Mörker på himlen. Ljus på insidan.

Tur att det finns fina glittrande, glödande ögon!

You know it aint over til' it's over

Oh!

Det slår mig, och det slår mig så hårt och härligt! Äntligen!

Paris Paris! Karolina och Nils tack!

Men just nu: den tunga trötta kroppen. Som varm marschmallows i benen, som mannagrynsgröt i lederna och pumparöra i huvudet. Vill härifrån, vill ha den där energin. Och jag vill ha den NU!

Å så min fina syster! Nu ska vi ut på vägarna du och jag!

Jag vet mer än någonsin. This aint no game honeys!

Paris!

Paris Paris!

Karolina och Nils!

Nu kommer Ellen, Nicole och Mysan att invadera ert hem!

Anna, vart ÄR du?

Nu har min kära bartender lämnat sin bar! Jag saknar henne så, det är liksom alldeles tomt utan henne! Ska styra en liten resa till Norge när tillfälle ges, får väl se hur det går med ekonomin och medicinska grundkursen...

Hänt sen sista är väl endel, bland annat återvände Frida för en helg till storstaden och det mina vänner, var ett kärt återseende! Vi spatserade runt lite, mellan diverse överfulla hak, rädda för den regnfuktiga luften, och hamnade tillslut mitt på Götgatan. Jag lyckades även med bedriften att plocka ut 2000 (hade jag ens såå mycket på kortet?) ur bankomaten istället för 200 så min bh fick agera livvakt åt 500:ingar som absolut inte var tänka att spendera på annat än den kommande Paris-weekenden. Hur som helst, även födelsedagar firades denna afton som slutade på Fashings för vissa och hemfärd för andra.

Lördagen spenderades en aning bakis och skakis. På jobbet. Men det gick bra och ja, jaaa, när jag väl kom hem därifrån lades en dubbel powernap-däckning. Det blev 30 minuter istället för 15. Tackar min far för detta. Sedan på språng mot Nicole där Felix, Shirre, Lorenzo och Ellen redan hade styrt bästa laxmarinaden. Vi skulle GRILLA. Utomhus. Och ojojoj. Det blev en helkväll tillägnad smaklökarna, och i viss mån även luktreceptorerna. Även tankeverksamheten fick lite träning när vi spelade nåt slags bokstavsspel där det gällde att ha koll på de där hjärncellerna. För att ta oss igenom hela kroppen fortsatte sedan kvällen med ritt på trähästar (konditionen?) samt musikquiz (för öronen). Sen blev det dags för några timmars sömn. Som var mycket välbehövliga.

Och nu, nu är det ONSDAG, och jag gör ALLT för att undvika plugga. Hmmm.

Looking back....

...Over my shoulder....! Surfade runt lite på Steffos (Rille, Rikards) blogg http://www.kibebe.blogg.se/ å hittade den här fina bilden. Det var såhär vi tog oss genom Kina:

OUUUFFH!

Jävlar, det är inte ens kul!
Morgonen startade så bra, sen gör man nåt man inte borde å så blir det ett jävla helvete. Sen går timmarna tills man inser att man bara dragit alldeles för förhastade slutsatser. JÄVLAR! Det är ju inte ens kul!


Jag hade kunnat döda någon. Typ. Seriöst. Ojojojojoj!

Nu känner jag mig 2 ton lättare. TACK!

Ny tid

Jodå, gårdagnattens äventyr har lyckligtvis inte äventyrat för mycket utav dagens. Plugg styrdes på professionell nivå och hjärnan var på min sida. Känner mig duktig, peppad och motiverad till plugget nu. Biblioteket är min vän. Kopieringsmaskinen också, vi kom riktigt bra överrens. Tyvärr är inte regn riktigt min bästa vän men det fick iallafall koppen med varm choklad att kännas extra välbehövlig efter cykelturen hem.

Nu väntar fler sidor på att bli lästa och befläckade av min gula highlighter-penna. Haha, Mysan börjar få sin identitet som student nu. Har tillåmed fixat matlåda tills imorn redan. Uppstyrt som sagt!

Bodyattack

Ett namn på ett pass som sticker mer i öronen kanske man får leta efter ett tag. Bodyattack är ett förkoreograferat pass från Nya Zeeland. Man studsar, hoppar, springer och kör styrka. Pulsen är hög!

-Vad ska du göra ikväll?
-Jag tänkte jag skulle träna
-Jaså, vadå för något?
-Bodyattack!

Haha, så är det!

Ojoj!

Yes, det vart fest!

Anna, du har skönaste lägenheten! Jag vill komma hem till dig å laga mat åt oss! Yey!

Pupafab skulle firas. Vi sjöng. Vi fick se hans frilla. Vi var högljudda. Vi dansade. Och vi dansade mycket.

Idag har jag jobbat och köpt nya skor. Tentaångest kryper sig på dessutom. Men äsch, kör bah!

Fellows!

Det var Anna, Myzn och smågrabbarna som festade till det! Åh tänk att det måste till en Motala-it som lyckas få Mysan att vara ute till så här sent! Har inte dansat sådär mycket sen de gamla dagarna när alla klickenbrudarna var singlar och fria! Haha, underbara tider!

Det är här på Fellows som Anna går sin bartenderkurs. Vi spionerade på grabbarna i baren, och visst, de skötte flaren alldeles prickfritt!

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Vill ha något att bygga en dröm på!

Taggad!

Hoho jaja!

Idag är det lööördag! Sakta men säkert börjar kvällen styras upp och det bådar väldigt gott! Vaknade nyss efter en timmes sömn, behövdes efter en sån där sömnfattig natt när man bara ligger och vrider på sig och sedan kliver upp tidigt.

Spenderade 3,5 timme tillsammans med Fia och Theresa i en liten fotostudie vid Vanadisplan. Det var mysigt och roligt! Ska bli spännande att få se resultatet sen! Hade nog mer smink än vad jag någonsin haft på mig förut. Blev lite utstirrad på tuben och inne på bolaget kände jag mig nästan som de två brudarna som jag starkt misstänke var prostituerade och som handlade dricka till kvällen. Ändå var ca 75% av sminket vid det laget borttvättat...

Igår mystes det i det Strandellska hemmet. Nypremiär i bastun och våra hudar blev babymjuka. Sen vart det popcorn och Sagor & Swing. Mera av det brudar!

Om tiden

Vad borde man göra av sin tid?

Ska jag läsa ännu mera? Samma sak en gång till? Förstår jag mer då? Jag vill röra på mig. Ska jag dra till hallen? Eller göra en insats å fixa middag kanske. Mamma ligger däckad i förkylning och har bjudit på dumle-kola.

Det blir pasta med dolphinsafe-tonfisksås!

Har lagt till länken till Klaras logg härintill.

Bubbel

Anders tror att en kryssning med Din Sko-gänget skulle spåra. Det tror jag med.

Igår hade vi iallafall mys högst upp i en Globen-skrapa. Där satt vi i bubbelpoolen i 2 timmar och drack gott vin. Sen blev det hög musik, alldeles för mycket chips, barnsligt roliga lekar och sånt där skratt som man får när man är glad. Insåg sen att jag var tvungen att ta mig hemåt och tur var väl det. Hann precis med sista tunnelbanan hem och slocknade som ett ljus.

Gustaf ringde och väckte mig idag. Hans inre klocka är, hör och häpna, numera inställd på väckning en hyfsat, nästan för tiidig, tid. Så jag fick fortsätta sova inna jag klev upp å traskade ut på promenad. Å vilken jävla promenad sen! Med kanske för mycket power i benen kryssade jag mellan pyttesmå vingligt spatserande galosch-dagisungar och gråa fågelmatande pensionärer. Hösten är faktiskt ganska charmig. Jag trivs när jag är på språng. Helst skulle jag velat vara på språng hela dagen. Det finns liksom inget annat än nästa steg i huvudet. Och med rätt musik i öronen känns 100 minuter som ingenting. Plugget måste ju också fixas.

Samtalsmetodik

Hurtbulle-vibbar, jag känner er allt!

Vecka 37 gick snabbt. Starkaste minnesfragmenten:

En spark i göten på pendeln:

Asså, det där är vad jag kallar skinkor!

Sen så va det mysigt hemma hos Klara också. Maräng-sviiiiisch och byebyes till brudarna som drar till Bergen och Nepal av alla ställen i världen. Vi kommer sakna er!

Saccosäck/myskudde med nattjobbande Bella

Spårvagnsåkning

Fortsätter softa runt i mina mjukisbyxor.

Var och mötte upp Anna på centralen igår. Vi har inte setts på en massa år men nu äntligen ses vi igen! Hon ska bo hos oss i en månad medan hon går bartenderutbildningen. Ska se till att hon lär mig allt hon får lära sig... Stockholm Stockholm! Nu ska vi ha kul!

Var för övrigt också på amphioux-gasque i lördags. Sånger om läkarsprit, viagra och rohypnol stod som underhållning. Vet inte riktigt, men det känns liksom lite beigt. Kände inte direkt att man ville vara med å fightas i de där sammanslutningarna. Antar att studenttraditionerna är väldans djupt rotade och liksom lite svåra att ändra på. För övrigt känns pluggandet just nu jävligt bra och Mysan har för tillfället koll på läget. Mina största bekymmer är frågan om jag ska markera i kursböckerna eller om jag ska satsa på vidareförsäljning...

Dagens projekt:
Garderoben!

Nu åker vantarna på också! Och förövrigt anser jag att grillad lax nog är bland det godaste som finns att äta!

Diagnos

Vad skulle de säga att min diagnos är? Hopplös naivitet? En jävla idiot? Oändlig oförmåga att inse saker? Egoist? Eller bara alldeles för´mycket levande på hoppet, på drömmen? Jag vill ju så gärna tro! Vill ju så gärna vara totalt övertygad om att det kommer fungera.

Måste man vara så hård mot sig själv för att leva ett uppstyrt liv? Varför måste man veta vad man vill hela tiden?

Jag borde ansluta mig till dårarnas klubb. Till dem som jag hänsynslöst låter mina förvirrade beslut gå ut över vill jag be om ursäkt. Jag vet bara inte hur man gör.

Ombyte

JAG VILL ÄNDRA PÅ SAKER OCH TING. Men inte på allt. Hur ska det gå till?

Söndag

Jag har jobbat hela helgen. Det låter kanske som något negativt men jag ser det inte riktigt så. Den här helgen kändes helt enkelt jävligt bra att få spendera på det här viset. Man gör ju faktiskt nån slags nytta.

Dessutom har peppen denna helg faktiskt börjat kännas av. Jag är galet sugen på att börja träna nu och dansnerverna har också börjat rycka igen. Känns som om endorfinerna liksom pyser runt i kroppen, gör väl och vill bli många många fler. Haha, det liksom kittlas!

Layout

är kanske inte mitt bästa ämne. Garvar högt när jag ser den som existerar på den här bloggen. Ska åtgärdas snarast!

Det var dessutom länge sen...

....jag tyckte att öl var såhär gott. Å dessa dagar, när kommer ni tillbaka?

Om man är lite sugen...

...på choklad så blir man inte mindre sugen av att se den här fina skapelsen!

Som går att förtära i Rom....

Knytis

Tror inte soppa är den ultimata knytis-maten. Men det är den ultimata höstmaten och jag och Ellen gillar röda linser!

Däckade för övrigt efter 3 sidor i den nya kurslitteraturboken. Mysan är mööööör!

En liten fundering: Hur klarar sig människor utan tålamod egentligen?

Mjukisbyxor-me like

Ojdå. Nu är man student på riktigt! Och nu är det äntligen okej att vara snål! Haha! Campus Huddinge känns fortfarande som en en samling med många outforskade kvarter. Tur att man träffat Anna-Lotta som har lokalsinne.

I min klass går 80 stycken. Det är många! Första föreläsningen blir imorgon.

Spenderade helgen på Åketorp tillsammans med Bella och Co. Vi passade på att sova och leva hurtbulle-liv vilket innebar massor med sömn och långa friska promenader. Mysan saknar sin vovve. Och ett lite lantligare liv just nu.

Mjukisbyxor är mitt nya plagg.

Omförflyttningar

Nicole är hemma igen! Men Karolina har flyttat till Paris tillsammans med Nils! Och idag fyller världens bästa lillasyster Fanny år!

Jag har släpat frysta kräftor och omega-3-tabletter över hela söder samt jobbat lite i Ringenbutiken. Men snart börjar det sk. allvaret. Jag ser fram mot det!

Makaker och skorpioner

Okej, alla vet att jag redan är hemma... Men jag vill ändå skriva lite om de sista två veckorna på vår resa:

Emil, Rikard och Mysan trekkade i djungeln. Visst låter det spännande? Det var det också. I små båtar blev vi utskjutsade till våra enkla boningar ute i djungeln. Vilda stora svin traskade omkring i campet liksom feeeta lizard och ett antal makak-flocker. Bröd, frukt och annat ätbart vi människor hade med oss gjorde att vi ständigt fick vara på vår vakt mot djungelns riktiga invånare. Kan även nämna att en råtta sprang över Mysan som faktiskt skrek. Trots att hon inte ens är rädd för råttor.... Men vi diskuterar fortfarande huruvida det verkligen var en råtta eller om det var Rikard som råkade komma åt henne när han letade efter en ficklampa. Det var nämligen väldigt mörkt i den där djungeln på natten.

Buffalo blodigeln slapp vi. Men amerikanskan Kelly nosade upp en som ville sitta på hennes stövlar. Tur det kan jag säga, att den bara ville sitta på stöveln och inte ännu hunnit upptäcka det nakna skinnet i stöveln. Guiden sa att vi hade tur som fick se den. De är tydligen ovanliga. Jag vet inte om vi kände oss så priviligerade faktiskt.

Probiscus monkeys, kingfishers, flygande vandrande pinnar, skorpioner och en massa andra djur senare åkte vi tillsammans med engelsmannen Duncan och Kelly vidare mot Kota Kinabalu. Tanken var att jobba på brännan. Och det gjorde vi! Även inköp av mobiltelefoner hanns med. Något vi också gjorde var att bli hembjudna till Emils mosters familj. En riktig inhemsk malaymåltid hade dukats fram för oss och ÄNTLIGEN fick Mysan äta med händerna. Yes, jag var så glad!

Tillbaka i Kuala Lumpur firades Rikards stora dag med besök på en resturang som var lyxigare än vi trodde. Men mätta i magarna åkte vi sedan in till stan och kramade av dreadpojken som tog sitt pickåpack och lämnade Malaysia för Sverige. Emil och Mysan hängde kvar, åt vegetariskt kött, tattooade lite och drack chai latte på Starbucks. Sen blev det hemfärd även för mig! Emil finns kvar där borta men jag hoppas han kommer hem till Stockholm snart!

Nu väntar ett digert arbete med att sortera ca 4000 bilder. Önska mig lycka till!

Perhentian Island + Borneo

Nar vi akt tillbaka till KL fran de rena kvarteren sa bestamde vi oss for att ta oss ut till Perhentian Island. En divemaster pa Koh Tao rekommdenderade det sa starkt att vi inte kunde motsta. Och visst var det paradiset!

Vi bodde i en egen bungalow (fast den hade icke betalande inneboenden som ville sno kakor fran Rikard) med sjoutsikt ut mot hela beachen. Elen kom klockan 7 och man delade toaletter och kallduschar. Vi dykte med Matahari Divers och vi gjorde nog vara livs basta dyk pa det har stallet!

Dyk ett var ett deep dive som behovs for att vi ska kunna ta vart advancecertifikat. Vi fick se rockor, muranor, angelfish, och hur mycket mer som helst. Pa eftermiddagen akte vi ut i en bat och snorklade med 100 ar gamla havsskoldpaddor och med hajar. Fast de var vegetarianer sa vi behovde inte vara oroliga. Nar vi hade kommit upp i baten igen berattde var guide att man ibland kan fa se 3 meter langa sadana hajar men att han inte hade velat beratta det for oss ifall vi skulle bli skraja... Kanske ska tacka honom for det...!

Dyk nummer tva gjorde vi dagen efter. Himlen var alldeles bla bla bla nar vi begav oss ut i baten med all utrustning. Vi skulle till "Sugar wreck", ett vrak som forr fraktade socker mellan Indonesien och Malaysia. Det sjonk 2001 sa det var valdigt intakt. Detta var ocksa en sa jakla haftig upplevelse att det inte riktigt gar att satta ord pa. Vi simmade inuti vraket och kikade i luftfickor. Hade verkligen velat ha kameran med mig darnere!

Tyvarr var alla bussar och tag nastan fullbokade fran on sa vi var tvungna att ak tidigare an vi velat. Men det betydde bara att vi snabbare kunde ta oss ut till Borneo!

Och nu ar vi har: I dykparadiset pa jorden! Vi har gjort tre dyk idag (med havssoldpaddor, rockor, sjohastar, hummer mm) och klarat av Advancekursen! Och eftersom det aven ar min fodelsedag sa kanns allting valdigt bra!

Vi vantar bara pa att Emil ska komma nu sa vi kan ta oss in i djungeln for lite vildmarksliv...!

Exakt 2 veckor kvar tills jag finns hemma i Sverige igen!

Besok i Singapore

Jag och Rikard tog bussen ner till Singapore for att checka de cleana kvarteren...!

Sahar kan det ga....

Jag med varldens storsta Pariserhjul i bakgrunden!

a sa vart det midsommar....!

Det blev besok pa Ikea. JA. Och det kandes nastan som hemma. Och ja, jag tycker det ar roligt att ga pa Ikea men den har gangen gick vi bara dit for att ata och for att handla ingredienserna till: Midsommarmiddagen!:

Visst ser det kulinariskt ut...? (inte)

MALAYSIA!

Den 16 juni gav vi oss in i Malaysia! Vi anlande Kuala Lumpur kl fem pa morgonen och fick upphamtning av Amri (Emils far), Emil sjalv och av Johan. Det var himla skont att fa kunna konka in backpacksen i bilen och att mota valkanda ansikten igen!

Efter ca 3 timmars somn begav vi oss mot Genting som ar en stor nojespark uppe pa ett hoooogt berg lite utanfor Kuala Lumpur. Det berget var hogt! Dacken skrek i de manga kurvorna och vi njot faan av rallyturen som var driver bjod pa.

Ni som kanner mig val vet att jag inte ar nat vidare fan av sk. akattraktioner.... Men mot ett grupptryck av sallan skadat slag sa vek jag mig. Tro det eller ej...! Efter att for ett ar sen for allra forsta gangen akt stora bergadalbanan pa Gronan sa akte jag nu nan slags loopgrej dar man akte lite uppaner PLUS att jag akte en bergadalbana med TVA loopar! Snacka om att jag numera har en lite positivare bild av Tivoli-Mysan! Men maste erkanna att nar pojkarna stallde sig i kon till Fritt Fall sa tog jag tre varv i pariserhjulet istallet...Fanclub?

Kvallen fortsatte med en stor kinesikt maltid pa seafoodresturang som Amris van Philippe bjod oss pa. Bordet syntes inte under alla tallrikar fyllda med mat och vi blev alla proppstoppade. Kandes bra att aterigen fa anvandning for pinnskillsen!
Da det var Johans sista kvall pa resan innan hemfard mot Svedala sa tanke vi sla till pa nagot lagom stort. Dricka inhandlades och det blev ett mysigt hang pa Red Dragon Hostel innan vi begav oss ut i nattlivet. Lagom glada och lite halvtrotta slog vi oss sedan ner pa indiskt stalle for att inmundiga roti canai. Top 1 pa nattmat hittills!

2 timmar senare ringde klockan och nu skulle var kvartet bli bara trio igen. Johan lamnade oss. For Sverige och den svenska midsommaren. Efter att ha rest tillsammans i mer an tre veckor sa kandes det tomt! Vi saknar dig Johan!

Tur som det va sa landade Moa bara nagra timmar senare pa samma flygplats som var van sa hejda pa. Nu jaklar skulle det turistas ordentligt! Moa hade bara 2 dagar i KL och dessa skulle utnyttjas till max! KL-tower, Twin towers, shopping, harklippning samt typ allmant hang i staden blev resultatet! Plus en jakligt massa skratt! Fnittret som uppstod da vi mottes igen efter 3 dagar atskiljda var mycket flickigt och oerhort skont att fa fnittra ur sig! Saknar denna skona pingla valdigt mycket!

I havets djupaste djup...!

Borjar med lite random bilder fran Bangkok!

Gosch!

Resan till Koh Tao blev ju inte varldens mest lyckade... Under nattbussfarden blev Moa av med sina sista pengar och Rikard lyckades med nod och nappe radda sin vaska fran att bli lansad. Bussbolagen som kor nattbussar fran Bangkok har satt i system att sno fran deras kunder och de letar tillamed igenom de stora backpacksen om man har otur. Det hade Rikard och Moa. Igen.


Trots en trist start visade sig vistelsen pa Koh Tao bli alldeles jattehaftig! Jag och Rikard studerade till dykcertet och dok ute pa divesiterna och en helt ny varld liksom upptackes bara sadar! Vi hade lyckats (eller snarare Johan) fa ett supershjysst deal med ett dykstalle sa vi bodde gratis och alla fick fria fundives eller iallafall fet rabatt. Moa skulle fixa sin advance-kurs och Johan skulle bara dyka for skojs skull. Det kommer komma en massa bilder fran nar jag a Rikard ovar i poolen! De kommer snart!

Johan bokade hemresebiljett fran KL sa han lamnade oss i forrgar. Han ska hanga med Emil sina sista dagar (Emil akte hem efter Bangkok) Jag och Rikard lamnade i sin tur Moa pa Koh Tao och drog till Koh Samui. Men bara for en natt! Vi kollade matchen och blev lite ledsna. Var buss till Kuala Lumpur skulle ga kl 05.30 dagen efter (alltsa idag!) sa det har inte blivit sa mycket somn.

Nu sitter vi langst ner i sodra Thailand och vantar pa var buss till Malaysiska gransen. Inatt nar vi forhoppningsvis KL och far traffa Emil och Johan igen! Det ska bli niiice!

Antligen SOL!

Ah!

Sol och bad! Faan va gott! Vet inte hur manga timmar som spenderades pa den dar stranden! Trots low season sa blev det sjalvklart lite svenneghetto over var vistelse pa Koh Chang. Vi stotte ihop med de stortskona Linkopingsborna igen och dessutom fanns ju Johan och hans brudar(som tyvarr akte hem darifran) dar.



Solen visade sig fyra dagar i rad vilket tydligen var nat slags rekord nu nar regnperioden borjat aven har uppe langst norra kusten. Rikard A Emil hyrde moppar vilket resulterade i elefantklappning och matning for Mysan!
Medan Rikard och Emil torstade efter storstad torstade jag efter mer sol och beslutet togs att aka till den absolut solsakraste on har uppe, Koh Samet. Tillsammans med Johan och Moa stekte jag i tva dagar och lyckades faktiskt bli brun! Sen var det dags att bege sig till Bangkok for lite storstad och shopping. Efter att Johan blivit overgiven av sina varmlandskor sa hakade han nu pa oss. Aven Skutskarsbon Moa hakade pa upp till Bangkok och det blev endel galet festande men minst lika mycket galen shopping, som grabbarna, och INTE jag stod for!

Som vanligt fastnade vi ca en vecka i Bangkok och det kandes nastan lite sorgligt att aka darifran. Men vi hade en plan! Vi skulle till Koh Tao och fixa dykcertet!

Battanbang och vagen in till Thailand...

For att fa vistas i en alldeles vanlig stad i Kambodja, som liksom inte har nagot tursitigt att erbjuda, sa tog vi oss till Battambang (uttalas Battambong!) Meningen var att vi skulle styra upp resan over gransen till Thailand harifran.

Nar Khmer Rouge-tiden antligen var over i Kambodja sa flydde manga av de gamla ledarna upp till det har omradet. Gransstaden, Pailin, som vi var tvungna att ta oss till var det nastan ingen som var beredd att kora till. De som anda gjorde det tog saftigt betalt!

Genom vart hotell skulle vi fa en taxi som tog oss till gransen. Vi hoppade in klockan halv 7 pa morgonen i denna 5 sitsiga sedanen. Sen korde vi kanske 200 meter innan chaufforen stannade. Han skulle fylla bilen... Vilket han lyckades med ganska brutalt. Efter en timmes vantande var vi istallet 8 stycken och det var fullvuxna manniskor... Vagen vi skulle aka ar kand som en av de varsta i hela Asien och bumpandet och gumpandet gjorde att man fick lite kramp i diverse delar av kroppen. Jag skrattade mest den forsta delen av resan men ju fler bilar med punka man motte desto mer hoppades man pa att det bara skulle ga sa smidigt som mojligt.


Nar vi ar nastan framme sa fragar var chauffor om vi har flygbiljett ut fran Thailand. Nej, det har vi inte sager vi. Vi ar ju svenskar, de kommer val anda in i Thailand utan att behova visa en utresebiljett? Kaxiga javlar som vi va tillat de oss anda att ga over till den Thailandska gransen innan de stamplade ut oss ur landet. Och sjalvklart var det nya regler som gallde.... Jag knaprade i mig 4 majskolvar av nervositet och fruktan for att vi inte skulle kunna ta oss over den dar jakla gransen! Men den thailandska tullmannen berattade att det finns annu en grans inte alltfor langt bort dar det finns mojlighet att kopa biljett ut ur Thailand precis innan man passerar gransen.. Knepigt och onodigt system, endas till for att tjana extra pengar sjalvklart. Men vi tagade tillbaka med svansen mellan benen till de kambodjanska mannen som nyss varnat oss for just detta. Och nu hade vi stormote medan khmererna berattade hur illa vagen var och hur mycket extra de skulle ha for att kora till den nya gransen. Men vi chansade och hoppades pa det basta. Var chauffor erbjod sig att kora och han lyckades efter mycket fragande om vagen faktiskt ta oss till ratt stalle. Hela tiden var vi omgardade av skyltar dar det stod att just detta falt var rensat pa minor och vilket land det var som hade hjalpt till. Pa andra falt odlades hampa. Ett sahar fattigt, bortglomt och odsligt landskap har jag nog aldrig fardats genom tidigare.

Vid gransen hjalpte khmertullen oss att kopa bussbiljett ut ur Thailand, utresedatumet visade sig vara detsamma som vi kom. Vilket bara gjorde oss annu mer frusterade over detta weirda system. Thailandgransen brydde sig inte alls om detta och jag berattade tillamed for tullkvinnan att jag skulle vara i Thailand i minst tre veckor. Alltsa ar det har nya bara ett rent officiellt sorts scam for att tjana lite extra pa alla som reser in landet.


Val over gransen kunde vi iallfall pusta ut! Javlar vilket meck det hade varit att ta sig hit! Klockan va mycket och var plan att lyckas ta sig anda till Koh Chang denna dag blev liksom blekare och blekare. Men! Ingenting ar omojligt! Minibus in till narmaste stad och sedan formel-1-tuktuk till farjan gjorde att vi tog oss till vart mal!

Pa Koh Chang vantade Johan som vi mott i Sihanoukville tillsammans med sitt varmlandska harem. Vi visste var de skulle bo och strax efter att morkret lagt sig kunde vi checka in pa samma stalle! Den mest strapatsfyllda dagen pa denna resa avslutades med dans pa Nature och faaan va skont det va att antligen ha kommit till Thailand!

Siam Rieap & Angkor Wat

Fran Phnom Pehn tog vi oss med buss upp till Siam Rieap som ar utgangspunkten for att besoka det enorma tempelomradet Angkor Wat. Emil kande sig lite krasslig och vi borjade efter lasandet av symptomen pa malaria misstanka det varsta. Jag och Rikard chillade runt lite pa marknaden, fyndade stort och holl oss i narheten av var lille sjukling. Som tur va piggnade denna kvickt till och dagen efter blev det besok pa Angkor Wat!


Fler bilder fran detta besok ligger uppe pa bilddagboken den 24 maj!

Vi ilade runt i hettan och holl nastan pa att smalta bort. Vi besokte de storsta templen och forsokte fa ut sa mycket som mojligt av varan dag har. Eftersom det finns sapass manga tempel inne pa detta omrade (som en gang tjanade som khmerernas huvudstad) spenderar vissa upp till en vecka med att besoka alla tempel.

Huvutemplet inne pa omraden heter Angkor Wat och det har ocksa fatt ge namn at hela omradet. Det har ar alltsa Kambodjas absolut storsta attraktion och ett besok i Kambodja utan ett besok har gar nastan liksom inte. Jag blev verkligen imponerad av dessa byggen! Ni far se fler bilder nar jag kommer hem! Jag loooovar!

S 21 & Killing Fields

Under ett besok pa det gamla Khmer Rouge-fangelset S21 sager man inte mycket. Man gar tyst och forsoker forsta hur det verkligen var. Men det gar inte.

Skarmar med bilder pa alla fangar fyller flera stora rum och tortyrredskapen star ocksa dar for beskadan. 7 av 20 000 fangar overlevde sin vistelse har. De som satt har inne var fran alla samhallsklasser och fran alla aldrar. Bilder pa modrar tillsammans med sina spadbarn, ensamma barn, kvinnor, man..

Man maste ha vart har for att forsta.

Kropparna efter de ihjaltorterade och avrattade fangarna dumpades en bit utanfor Phnom Pehn. Jag och Anna tog en tuktuk ut till Killing Fields for att fa se detta omrade ocksa. Det forsta man ser ar en hog tempelliknande byggnad och nar man gar narmre sa ser man genom glasvaggarna att den ar fylld med skallarna fran de manniskor som hittats har. Gar man runt pa omradet sa snubblar man ibland pa klader som fortfarande ligger i jorden. Tander och andra benrester sticker fortfarande upp. De hittade over 8000 manniskor har.

Utopia

Okej. Tillbaka vid tangentbordet!

Si Phan Don visade sig vara det mest chillade stalle jag nagonsin satt min fot pa. Vi bodde pa on Don Det i en alldeles egen bungalow for 20 000 kip, dvs 12 svenska kronor. Delat pa tre. Under dessa dagar slog vi alltsa rekord i att o-spendera pengar. Det va nice. Och vi hade kul! Dessa dagar blev ocksa nagot av en reunion da var kupegranne fran transmongliska plotsligt stod dar framfor oss. Vi fick ocksa tillfalle att aterigen njuta av Anna, Alladin, tidigare motta svensktalande danskar (varav en ser ut som Markus Allback) samt av pumpkinburger. Vad vi inte njot av var den av oss ADHD-diagnostiserade spanjoren Nicholas som tyckte att varje sekund av tystnad var som att befinna sig pa "swedish funeral".

Anna hakade pa var lilla trio och den senaste veckan har vi alltsa blivit en alldeles fantastisk kvartett! Fran Don Det tog vi oss over gransen till Kambodja och Phnom Penh. Bussresan som skulle ta 6 timmar tog istallet 12 efter bland annat 2 timmars vantande pa forsvunna koreaner samt motorstopp i osregn. Kan aven beratta att Mysan spenderade dessa 12 timmar pa ett halvt sate. Som tur va fungerade Fjodor Dostovjeskis "Idioten" som ett stralande komplement och gjorde skinka nummer tva glad.

Fran PP skulle vi fortast mojligt ta oss till Sihanoukville, dels for att fa uppleva mera Klara och Malin (som numera kan titulera sig bartenders), dels for lite beachlife. Beachlifet gick at helvete.

Medan regnperioden agerade big time hangde vi i baren pa Utopia med brudarna, en mycket ursparad australiensare kallad James, random harligt folk fran resten av varlden, samt resten av inredningen pa Utopia bar. Denna av agaren sakallade "inredning" bestod av stockholmarna Marten och Jonny samt motalabon Johan. Det spelades mycket jenga och olspel. En kvall visade sig bli sarskilt vard att minnas. Emil spottade ur sig I- dare-you-uppdrag och snart hade Anna dansat pa bardisken, snott kula nummer 8 fran biljardbordet, gett bort en sten i present till random (som blev fett glad) och flera saker som jag kanske inte borde skriva har. Mysan hade pillat James i naveln, dansat pa stangen solo pa scen, snott Jonnys cigg samt klappat kambodjansk brud pa huvudet minst 5 ganger. Hann aven med, pa uppdrag av Emil, att nudda James rumpa. Efter det rakade det bli moonade bakom bardisken. Som sagt. Stallet var sparat.

Ett annat spel som spelades nattetid var fragesport. Med pannlampa pa huvudet (trots att solen for lange sedan gatt upp) hann vi alltid spela nagra rundor innan ogonlocken blev for tunga och kollektiv spooning ar numera ett erkant begrepp.

Resan tillbaka till Phnom Penh var fylld av dramatik. Iallafall i Mysans hjarna. Efter att ha konstaterat att Rikard, som ar riktigt jakla allergisk mot jordnotter, fatt i sig en hel del tankte hjarnan tankar som "tjaee.. det blir val ambulanshelikopter till Bangkok da..." Men! Dessa sma allergitbletter gor underverk! Rikard kande naturligtvis av sin reaktion men efter 10 betapred sa var faran over. Alla andades ut igen. Sa det blev aldrig sa dramatiskt. Men tack som faan for mediciner!

Tillbaka i Phnom Penh efter dessa fyra natter kan vi konstatera en sak. Fy faaaaaan vad roligt vi hade! Och vi kan aven konstatera en annan: ADHD-spanjoren ar har.

Imorgon vantar Killing Fields och fangeslet besok av oss. Nu vantar valbehovlig somn.

Karlek till er!

Forvarning

Ville bara meddela att vi nu ar pavag ner mot det allra sodraste Laos, till Si Phan Don. Det ar aven kallat 4 thousands islands och bestar av en massa sma och stora oar i Mekongdeltat. Har ar electricitet inte sjalvklart och definitivt inte internet. Mobilen lar heller inte fungera. Sa var inte oroliga ifall ni inte far tag pa mig inom drygt en vecka!

Efter detta sista nedslag pa Lao-mark blir det Kambodja! Vi planerar att komma over gransen den 12 eller 13 maj.

Ta hand om varandra! Vi hores fran Kambodja!
Karlek!

Huvudstad

Luang Prabang (visst ligger det bra pa tungan?) lamnades efter att ha besokt de obligatoriska Pak Ou grottorna, ett topp-1 dopp i det hittills haftigaste vattenfallet samt hang med goa goteborgare. Synd att vi inte hittade till bowlinghallen som tydligen var det enda stallet i hela stan som stangde senare an 23.30...

Pavag uppfor de 300 trappstegen till Phou Si-templet inhandlades dessa sma sota faglar som senare ater fick sin frihet nar vi slappte ut dem.

Sok pa emilginang som resenarsalias pa http://www.resedagboken.se sa hittar ni Emils resedagbok + en massa fler fina bilder!

Vang Vieng blev nasta anhalt. Ett hippieparadis. Dagarna har kan man valja att spendera pa tre satt om man ar en san dar backpacker.

1. Hyr ett dack och tuba dig nerfor floden, drick alldeles for mycket ol, hoppa linbanelian, spela gegg-volleyboll och ak hem i en overfull livsfarligt lackande bat i morkret och fortsatter med festen nere pa Smile Bar efter en dusch och ett mal mat.

2. (forslagsvis dagen efter en tubing-session) Kanner du for Friends, Family Guy eller wrestling? Valj en av dem, eller alla tre, slapa dig till restaurangen, hoppa upp i sittbordssoffan, bestall en fruitshake (Beer Lao om man behover en aterstallre alt. ar hardcore) och glo pa skarmen ovanfor dig! Hela dagen. Man spenderar timmar och gor verkligen INGENTING vettigt. Kan vara skont. Ibland.

3. Man gor nagonting som man egentligen borde gora.. Namligen hyr kajak, trekkar eller aker till nagon av de manga grottorna i narheten.

Efter fyra natter i denna stad som man bade alskar och hatar tog vi bussen ner till Vientiane, huvudstad i Laos PDR. Det blev ett kart aterseende for Rikard som spenderade nagra veckor har forra aret. Vi firade med utgang och Emil spoade skiten ur ett antal nar han helt plotsligt fylldes av de storsta biljardskillsen som varken jag eller Rikard sett maken till tidigare. Efter detta stiftades bekanskap med sydafrikansk(a) smugglare som Mysan ivrigt forsokte tala tillratta och saga att "det dar borde du verkligen sluta med!" Hemgang skedde i sporegn i sallskap av grodor som helt plotsligt oversvammade trottoaren. Att Guesthousedorren var oppen nar vi nadde den var en glad overasskning. Curfew ar innan 24.00 och vi dammade in timmar senare vilket alltsa ar nastan dags-att-vakna-tid for laoerna. Idag har vi bara glidit runt pa stortskona citybikes, hangt har pa internet, druckit fruitshakes och besokt Vientianes huvudtempel.
Vill avsluta detta inlagg med en fin bild pa Rikard. Den ar fran en rolig kvall i Oudomxai dar det faktiskt var Mysan som rycka in och radda bade Emil och Rikard fran sota sma beundrare.

Nu finns mer pa bilddagboken ocksa! Vart nya telefonnummer: 00856 - 20 296 6975. Ring!

Och som vanligt; Fett me karlek till er alla!

Gott Nytt ar!

Efter ca 14 dagar har vi nu ater natt elektricitet, rinnande vatten och mobiltackning och det finns mycket spannande att beratta!

Fran Hanoi akte vi upp till norra Vietnam och jag vet inte vad jag ska skriva. Det var nagot som jag aldrig sett eller upplevt forut. Serpentinvagar ledde langs dalar och hoga kullar, hela tiden med hisnande stup och otrolig utsikt over de vietnamesiska minioritetsfolkens risodlingar. Vi bodde i staden Sa'Pa dit manga aker for att fa trekka igenom detta vackra landskap och for att fa halsa pa i byarna dar invanarna fortfarande lever precis sa som de alltid har gjort; med en stor skillnad; Numera ar turisterna ett av deras viktigaste levebrod och hela tiden hade vi flickor/kvinnor/gummor i sina fargglada traditionella drakter som fragade oss fragor, och svarade pa vara, pa alldeles fantastiskt bra engelska. Sen ville de forstas alltid att vi skulle kopa nagot av just henne. Det var ett bra trick!

Vi hyrde motorcykelar inklusive drivers som tog oss runt mellan vattenfall och byar. Att fa sitta bakpa motorcykeln, med hjalmen sadar harligt pa sniskan, kanna luften som ven kring oronen, se ner over kanten, overblicka de djupa grona dalgangarna och mota stora tunga lastbilar i de skarpa kurvorna gjorde verkligen att man kande att man levde. Det var faan upplevelse av allra storsta slag och Mysan var lycklig!

Fran Sa'pa tog vi sedan en buss mot gransen till Laos. Gransvakterna var glad och halsade oss 'falangs' (framlingar, alltsa typ alla som inte ar Laoer) med ett stort leende. Gransen ar relativt nyoppnad och de tycker fortfarande det ar exoktiskt nar sadana som oss korsar deras lilla lilla grans. Bussresan ner till Muang Khua (storsta "staden" narmast gransen) fortsatte langs dessa serpentinvagar med fortsatt flera-hundra-meters-stup alldeles for nara vagkanten for att mamma Lotta ens skulle vagat andas. En gang var jag faktiskt overtygad om att vi skulle valta, men det gick bra. Forovrigt markte vi aven valdigt snabbt att laoer kan fira nyar; Emils kamera klarade sig precis da en hink med vatten kastades in genom bussfonstret och blotte ner ja..typ allt? Under tre dagars nyarsfirande ar det fullt vattenkrig hela tiden och drickandet av Lao Lao(riswhiskey) liknade val ocksa nat slags krig.

Vi kom fram och checkade in pa varsta partyplacet. Genast vi visade oss pa guesthouse-terassen blev vi nerblotta och bjudna pa ol. Sedan vart det dans med overforfriskande laoer (de hade hallt pa sen klockan tre pa dagen) anda till klockan midnatt da nattens intag gors, spelar ingen roll hur roligt man har eller hur lange man kan roa sig, i Laos stanger allt tidigt och det innebar hemgang + somn. For mig blev det inte sa mycket av den varan eftersom en fruktansvard huvudvark fick mig att gnalla som ett litet djur ungefar hela natten. Dagen efter tillbringades ocksa i huvudvarkens tecken. Jag skyller allt pa Beer Lao.

I de har delarna av Laos ar elektricitet ingen sjalvklarhet. Det finns generatorer som ar igang mellan kl 18 - 22 pa kvallarna. Nar dessa stangs av ligger de allra flesta och sover. Men de gar ocksa upp tidigt. Varje morgon vacks man av tupparna som kuckelikuuar och runt 5 pa morgonen ar de flesta pa fotter. Inte vi.

Morgonproceduren i var lilla trio gar till sahar:

Rikard ror pa sig, gar pa toa, och gar och lagger sig igen

Mysan vaknar da, gar upp och kor lite Paolo

Da vaknar Rikard igen och fragar Emil om han ar vaken,

Emil svarar da MMMMMhh vilket han gor pa alla efterfoljande fragor som Rikard har (vilka kan vara alltifran att Emil egentligen kanske heter Eskil till om Emil kanske ar gay?) Tillslut borjar Emil gora andra ljud an detta MMMMMh och da overgar Rikard och Mysan till fas tva i vackandet: Povel Ramels "Kokosnoten" spelas nu pa hogsta volym i Emils ora samtidigt som Rikard har borjat kora Paolo PA Emil. Vid det har laget har det gatt ca en halvtimme (men vi har ett svarslaget rekord, 10 minuter!), Rikard och Mysan ar fardigpackade och Emil kan nu tala i hela meningar, vilket faktiskt ar ett valdigt gott tecken. Da ar Emil namligen vaken!

Fran Muong Khua akte vi bat till Muong Neua dar vi tubade i innertraktordack och gjorde utforskningar i grottor. Nu befinner vi oss i Luang Prabang och internetcafeet vi sitter pa haller pa att stanga. Jag ar overlycklig att jag hann ladda upp hela TVA bilder pa ca tva timmar, ni far halla tillgodo, helst skulle jag vilja visa er alla varenda jakla bild!

Om Billy: Vi fick avliva honom for att han hade tarmbrack pa tva stallen och som det inte var sakert att kunna operera sa det skulle ha lakt. Forst trodde veterinaren att det var en tumor men det var under den operationen som hon upptackte bracken. Sa han fick somna in tva dagar efter operationen hemma i huset och han blev omskott som en prins de sista dagarna. Onskar att jag hade fatt saga hejda till alsklingen! Vet att alla hemma gjorde allt det basta de kunde for att han skulle fa det bra!

Imorgon ska vi upp tidigt sa det blir tuff vackning for Emil imorgon!

Karlek till er alla och FETINGGRATTIS till Nicole som fyller 21 ar den 22 april!

En liten van har flygit till himlen

Billy!

Alskade knasiga vovve! Jag saknar dig sa det gor ont!

Lycka!

Jag blir sa glad av era kommentarer! Verkligen, alldeles varm i hjartat! Tack!

Saklart fungerade inte heller blogspot nere i Hoi'An. Jag vet inte vad jag ska tycka, jag orkar inte klaga, far passa pa att skriva nar det gar helt enkelt. Som nu!

Befinner mig aterigen i Hanoi och det var ett kart aterseende. Men Hoi'An, faan vad mys! Efter 18 timmar pa bussen slog hettan emot oss nar vi klev av. Raskt hittade vi Rikard och Basse som satt och at frukost mittemot hotellet dar vi alla skulle kvarta. Efter duschande och mat hoppade ganget pa varsin motorcykeltaxi och taggade mot beachen! Dar spenderades nagra timmar innan kvallen styrdes upp. Anna (som vi alla var dar for att halsa pa) skulle ha maskerad med sin klass och vi var inbjudna att deltaga pa efterfesten. Mysan och Malin fick i uppdrag att fixa innehallet till kvallens forfest pa balkongen. 50 minuter forsenade anlande dessa damer till middagen, men da hade de minsann hunnit fa fotvard (tanten ville ha 2 dollar extra for att mina fotter var "disgustiiiiing") samt fatt ogonbrynen och muschen fixade. Samt styrt det de skulle. Det blev Rom&Cola, Sodavatten, Sprite, Smirnoff, musik, danskar och tillamed is! Kvallen slutade med hembesok av Alladin och nakensovande av Klara. Det vart fest helt enkelt.

Dagen efter blev det shopping shopping samt omkringknallande i stan. Sen vart det mest beach, bollkastning i vagorna, mer shopping, mer hang och just det! Vi blev hembjudna till en av Annas bekanta i stan som hade lagat till varsta maltiden i sin Tailor-shop till oss alla 7. Vi blev matta igen. Det var gott! Efter tre fantastiska dagar lamnade vi Hoi'An. 18 timmar pa buss igen alltsa... Denna gang ar det jag och Rikard allena som ar on the road again.

Anlande halv sju imorse och vi hade stora dagsplaner. En dagstripp upp till Halong Bay ar bokad, vi har varit pa posten och fixat feeeeta paketet som kommer att dyka upp (forhoppningsvis) hemma i Stockholm om ca tre manader. Eftersom Rikard jobbat pa lager och uppenbarligen fatt MVG + pa packning av paket sa hoppas vi bada att var metod med toalettpapper, uppblasta plastpasar, tidningspapper och redigt klistrande med tejp ska fa vara sma skatter i hamn pa ett icke smartsamt satt.

Efter ett jakla stahej med detta tejpande hoppade vi pa varsin motorcykeltaxi och kryssade fram genom den harliga trafiken till Lenin Park. Dar gled vi omkring bland en massa hanglande par tills hettan fick oss att sla dank under ett stort trad dar ett antal vykort fortfattades.

Aven en vietnamesiskt kall kaffe + glass hanns med.

Vi styrde kosan mot hotellrummet dar vi fick reda pa att vi inom (valdigt) kort skulle mota fadern till Rikards van David som jobbar har. Vi begav oss mot hans hotell vilket visade sig vara lite kompicerat. Det fanns tva gator med samma namn. Efter endel letade och mera motorcykel fann vi honom i lobbyn till sitt hotell. Vi at en mycket god middag och diskuterade visum, framtid samt mycket annat. Efter denna trevliga avslutning pa kvallen sitter vi nu ar pa Handy Cafe och forsoker sammmanfatta de senaste dagarna.

Framtiden ser just nu lite hetsig ut. Imorgon vantar alltsa dagstripp ut till Halong Bay, pa torsdag morgon anlander antligen var efterlangtade Emil och pa kvallen gar taget upp mot norra Vietnam, till Sa Pa. Darifran ska vi ta oss in till norra Laos...

Karlek!