Nar Khmer Rouge-tiden antligen var over i Kambodja sa flydde manga av de gamla ledarna upp till det har omradet. Gransstaden, Pailin, som vi var tvungna att ta oss till var det nastan ingen som var beredd att kora till. De som anda gjorde det tog saftigt betalt!
Genom vart hotell skulle vi fa en taxi som tog oss till gransen. Vi hoppade in klockan halv 7 pa morgonen i denna 5 sitsiga sedanen. Sen korde vi kanske 200 meter innan chaufforen stannade. Han skulle fylla bilen... Vilket han lyckades med ganska brutalt. Efter en timmes vantande var vi istallet 8 stycken och det var fullvuxna manniskor... Vagen vi skulle aka ar kand som en av de varsta i hela Asien och bumpandet och gumpandet gjorde att man fick lite kramp i diverse delar av kroppen. Jag skrattade mest den forsta delen av resan men ju fler bilar med punka man motte desto mer hoppades man pa att det bara skulle ga sa smidigt som mojligt.
Nar vi ar nastan framme sa fragar var chauffor om vi har flygbiljett ut fran Thailand. Nej, det har vi inte sager vi. Vi ar ju svenskar, de kommer val anda in i Thailand utan att behova visa en utresebiljett? Kaxiga javlar som vi va tillat de oss anda att ga over till den Thailandska gransen innan de stamplade ut oss ur landet. Och sjalvklart var det nya regler som gallde.... Jag knaprade i mig 4 majskolvar av nervositet och fruktan for att vi inte skulle kunna ta oss over den dar jakla gransen! Men den thailandska tullmannen berattade att det finns annu en grans inte alltfor langt bort dar det finns mojlighet att kopa biljett ut ur Thailand precis innan man passerar gransen.. Knepigt och onodigt system, endas till for att tjana extra pengar sjalvklart. Men vi tagade tillbaka med svansen mellan benen till de kambodjanska mannen som nyss varnat oss for just detta. Och nu hade vi stormote medan khmererna berattade hur illa vagen var och hur mycket extra de skulle ha for att kora till den nya gransen. Men vi chansade och hoppades pa det basta. Var chauffor erbjod sig att kora och han lyckades efter mycket fragande om vagen faktiskt ta oss till ratt stalle. Hela tiden var vi omgardade av skyltar dar det stod att just detta falt var rensat pa minor och vilket land det var som hade hjalpt till. Pa andra falt odlades hampa. Ett sahar fattigt, bortglomt och odsligt landskap har jag nog aldrig fardats genom tidigare.
Vid gransen hjalpte khmertullen oss att kopa bussbiljett ut ur Thailand, utresedatumet visade sig vara detsamma som vi kom. Vilket bara gjorde oss annu mer frusterade over detta weirda system. Thailandgransen brydde sig inte alls om detta och jag berattade tillamed for tullkvinnan att jag skulle vara i Thailand i minst tre veckor. Alltsa ar det har nya bara ett rent officiellt sorts scam for att tjana lite extra pa alla som reser in landet.
Val over gransen kunde vi iallfall pusta ut! Javlar vilket meck det hade varit att ta sig hit! Klockan va mycket och var plan att lyckas ta sig anda till Koh Chang denna dag blev liksom blekare och blekare. Men! Ingenting ar omojligt! Minibus in till narmaste stad och sedan formel-1-tuktuk till farjan gjorde att vi tog oss till vart mal!
Pa Koh Chang vantade Johan som vi mott i Sihanoukville tillsammans med sitt varmlandska harem. Vi visste var de skulle bo och strax efter att morkret lagt sig kunde vi checka in pa samma stalle! Den mest strapatsfyllda dagen pa denna resa avslutades med dans pa Nature och faaan va skont det va att antligen ha kommit till Thailand!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar