Huvudstad

Luang Prabang (visst ligger det bra pa tungan?) lamnades efter att ha besokt de obligatoriska Pak Ou grottorna, ett topp-1 dopp i det hittills haftigaste vattenfallet samt hang med goa goteborgare. Synd att vi inte hittade till bowlinghallen som tydligen var det enda stallet i hela stan som stangde senare an 23.30...

Pavag uppfor de 300 trappstegen till Phou Si-templet inhandlades dessa sma sota faglar som senare ater fick sin frihet nar vi slappte ut dem.

Sok pa emilginang som resenarsalias pa http://www.resedagboken.se sa hittar ni Emils resedagbok + en massa fler fina bilder!

Vang Vieng blev nasta anhalt. Ett hippieparadis. Dagarna har kan man valja att spendera pa tre satt om man ar en san dar backpacker.

1. Hyr ett dack och tuba dig nerfor floden, drick alldeles for mycket ol, hoppa linbanelian, spela gegg-volleyboll och ak hem i en overfull livsfarligt lackande bat i morkret och fortsatter med festen nere pa Smile Bar efter en dusch och ett mal mat.

2. (forslagsvis dagen efter en tubing-session) Kanner du for Friends, Family Guy eller wrestling? Valj en av dem, eller alla tre, slapa dig till restaurangen, hoppa upp i sittbordssoffan, bestall en fruitshake (Beer Lao om man behover en aterstallre alt. ar hardcore) och glo pa skarmen ovanfor dig! Hela dagen. Man spenderar timmar och gor verkligen INGENTING vettigt. Kan vara skont. Ibland.

3. Man gor nagonting som man egentligen borde gora.. Namligen hyr kajak, trekkar eller aker till nagon av de manga grottorna i narheten.

Efter fyra natter i denna stad som man bade alskar och hatar tog vi bussen ner till Vientiane, huvudstad i Laos PDR. Det blev ett kart aterseende for Rikard som spenderade nagra veckor har forra aret. Vi firade med utgang och Emil spoade skiten ur ett antal nar han helt plotsligt fylldes av de storsta biljardskillsen som varken jag eller Rikard sett maken till tidigare. Efter detta stiftades bekanskap med sydafrikansk(a) smugglare som Mysan ivrigt forsokte tala tillratta och saga att "det dar borde du verkligen sluta med!" Hemgang skedde i sporegn i sallskap av grodor som helt plotsligt oversvammade trottoaren. Att Guesthousedorren var oppen nar vi nadde den var en glad overasskning. Curfew ar innan 24.00 och vi dammade in timmar senare vilket alltsa ar nastan dags-att-vakna-tid for laoerna. Idag har vi bara glidit runt pa stortskona citybikes, hangt har pa internet, druckit fruitshakes och besokt Vientianes huvudtempel.
Vill avsluta detta inlagg med en fin bild pa Rikard. Den ar fran en rolig kvall i Oudomxai dar det faktiskt var Mysan som rycka in och radda bade Emil och Rikard fran sota sma beundrare.

Nu finns mer pa bilddagboken ocksa! Vart nya telefonnummer: 00856 - 20 296 6975. Ring!

Och som vanligt; Fett me karlek till er alla!

Gott Nytt ar!

Efter ca 14 dagar har vi nu ater natt elektricitet, rinnande vatten och mobiltackning och det finns mycket spannande att beratta!

Fran Hanoi akte vi upp till norra Vietnam och jag vet inte vad jag ska skriva. Det var nagot som jag aldrig sett eller upplevt forut. Serpentinvagar ledde langs dalar och hoga kullar, hela tiden med hisnande stup och otrolig utsikt over de vietnamesiska minioritetsfolkens risodlingar. Vi bodde i staden Sa'Pa dit manga aker for att fa trekka igenom detta vackra landskap och for att fa halsa pa i byarna dar invanarna fortfarande lever precis sa som de alltid har gjort; med en stor skillnad; Numera ar turisterna ett av deras viktigaste levebrod och hela tiden hade vi flickor/kvinnor/gummor i sina fargglada traditionella drakter som fragade oss fragor, och svarade pa vara, pa alldeles fantastiskt bra engelska. Sen ville de forstas alltid att vi skulle kopa nagot av just henne. Det var ett bra trick!

Vi hyrde motorcykelar inklusive drivers som tog oss runt mellan vattenfall och byar. Att fa sitta bakpa motorcykeln, med hjalmen sadar harligt pa sniskan, kanna luften som ven kring oronen, se ner over kanten, overblicka de djupa grona dalgangarna och mota stora tunga lastbilar i de skarpa kurvorna gjorde verkligen att man kande att man levde. Det var faan upplevelse av allra storsta slag och Mysan var lycklig!

Fran Sa'pa tog vi sedan en buss mot gransen till Laos. Gransvakterna var glad och halsade oss 'falangs' (framlingar, alltsa typ alla som inte ar Laoer) med ett stort leende. Gransen ar relativt nyoppnad och de tycker fortfarande det ar exoktiskt nar sadana som oss korsar deras lilla lilla grans. Bussresan ner till Muang Khua (storsta "staden" narmast gransen) fortsatte langs dessa serpentinvagar med fortsatt flera-hundra-meters-stup alldeles for nara vagkanten for att mamma Lotta ens skulle vagat andas. En gang var jag faktiskt overtygad om att vi skulle valta, men det gick bra. Forovrigt markte vi aven valdigt snabbt att laoer kan fira nyar; Emils kamera klarade sig precis da en hink med vatten kastades in genom bussfonstret och blotte ner ja..typ allt? Under tre dagars nyarsfirande ar det fullt vattenkrig hela tiden och drickandet av Lao Lao(riswhiskey) liknade val ocksa nat slags krig.

Vi kom fram och checkade in pa varsta partyplacet. Genast vi visade oss pa guesthouse-terassen blev vi nerblotta och bjudna pa ol. Sedan vart det dans med overforfriskande laoer (de hade hallt pa sen klockan tre pa dagen) anda till klockan midnatt da nattens intag gors, spelar ingen roll hur roligt man har eller hur lange man kan roa sig, i Laos stanger allt tidigt och det innebar hemgang + somn. For mig blev det inte sa mycket av den varan eftersom en fruktansvard huvudvark fick mig att gnalla som ett litet djur ungefar hela natten. Dagen efter tillbringades ocksa i huvudvarkens tecken. Jag skyller allt pa Beer Lao.

I de har delarna av Laos ar elektricitet ingen sjalvklarhet. Det finns generatorer som ar igang mellan kl 18 - 22 pa kvallarna. Nar dessa stangs av ligger de allra flesta och sover. Men de gar ocksa upp tidigt. Varje morgon vacks man av tupparna som kuckelikuuar och runt 5 pa morgonen ar de flesta pa fotter. Inte vi.

Morgonproceduren i var lilla trio gar till sahar:

Rikard ror pa sig, gar pa toa, och gar och lagger sig igen

Mysan vaknar da, gar upp och kor lite Paolo

Da vaknar Rikard igen och fragar Emil om han ar vaken,

Emil svarar da MMMMMhh vilket han gor pa alla efterfoljande fragor som Rikard har (vilka kan vara alltifran att Emil egentligen kanske heter Eskil till om Emil kanske ar gay?) Tillslut borjar Emil gora andra ljud an detta MMMMMh och da overgar Rikard och Mysan till fas tva i vackandet: Povel Ramels "Kokosnoten" spelas nu pa hogsta volym i Emils ora samtidigt som Rikard har borjat kora Paolo PA Emil. Vid det har laget har det gatt ca en halvtimme (men vi har ett svarslaget rekord, 10 minuter!), Rikard och Mysan ar fardigpackade och Emil kan nu tala i hela meningar, vilket faktiskt ar ett valdigt gott tecken. Da ar Emil namligen vaken!

Fran Muong Khua akte vi bat till Muong Neua dar vi tubade i innertraktordack och gjorde utforskningar i grottor. Nu befinner vi oss i Luang Prabang och internetcafeet vi sitter pa haller pa att stanga. Jag ar overlycklig att jag hann ladda upp hela TVA bilder pa ca tva timmar, ni far halla tillgodo, helst skulle jag vilja visa er alla varenda jakla bild!

Om Billy: Vi fick avliva honom for att han hade tarmbrack pa tva stallen och som det inte var sakert att kunna operera sa det skulle ha lakt. Forst trodde veterinaren att det var en tumor men det var under den operationen som hon upptackte bracken. Sa han fick somna in tva dagar efter operationen hemma i huset och han blev omskott som en prins de sista dagarna. Onskar att jag hade fatt saga hejda till alsklingen! Vet att alla hemma gjorde allt det basta de kunde for att han skulle fa det bra!

Imorgon ska vi upp tidigt sa det blir tuff vackning for Emil imorgon!

Karlek till er alla och FETINGGRATTIS till Nicole som fyller 21 ar den 22 april!

En liten van har flygit till himlen

Billy!

Alskade knasiga vovve! Jag saknar dig sa det gor ont!

Lycka!

Jag blir sa glad av era kommentarer! Verkligen, alldeles varm i hjartat! Tack!

Saklart fungerade inte heller blogspot nere i Hoi'An. Jag vet inte vad jag ska tycka, jag orkar inte klaga, far passa pa att skriva nar det gar helt enkelt. Som nu!

Befinner mig aterigen i Hanoi och det var ett kart aterseende. Men Hoi'An, faan vad mys! Efter 18 timmar pa bussen slog hettan emot oss nar vi klev av. Raskt hittade vi Rikard och Basse som satt och at frukost mittemot hotellet dar vi alla skulle kvarta. Efter duschande och mat hoppade ganget pa varsin motorcykeltaxi och taggade mot beachen! Dar spenderades nagra timmar innan kvallen styrdes upp. Anna (som vi alla var dar for att halsa pa) skulle ha maskerad med sin klass och vi var inbjudna att deltaga pa efterfesten. Mysan och Malin fick i uppdrag att fixa innehallet till kvallens forfest pa balkongen. 50 minuter forsenade anlande dessa damer till middagen, men da hade de minsann hunnit fa fotvard (tanten ville ha 2 dollar extra for att mina fotter var "disgustiiiiing") samt fatt ogonbrynen och muschen fixade. Samt styrt det de skulle. Det blev Rom&Cola, Sodavatten, Sprite, Smirnoff, musik, danskar och tillamed is! Kvallen slutade med hembesok av Alladin och nakensovande av Klara. Det vart fest helt enkelt.

Dagen efter blev det shopping shopping samt omkringknallande i stan. Sen vart det mest beach, bollkastning i vagorna, mer shopping, mer hang och just det! Vi blev hembjudna till en av Annas bekanta i stan som hade lagat till varsta maltiden i sin Tailor-shop till oss alla 7. Vi blev matta igen. Det var gott! Efter tre fantastiska dagar lamnade vi Hoi'An. 18 timmar pa buss igen alltsa... Denna gang ar det jag och Rikard allena som ar on the road again.

Anlande halv sju imorse och vi hade stora dagsplaner. En dagstripp upp till Halong Bay ar bokad, vi har varit pa posten och fixat feeeeta paketet som kommer att dyka upp (forhoppningsvis) hemma i Stockholm om ca tre manader. Eftersom Rikard jobbat pa lager och uppenbarligen fatt MVG + pa packning av paket sa hoppas vi bada att var metod med toalettpapper, uppblasta plastpasar, tidningspapper och redigt klistrande med tejp ska fa vara sma skatter i hamn pa ett icke smartsamt satt.

Efter ett jakla stahej med detta tejpande hoppade vi pa varsin motorcykeltaxi och kryssade fram genom den harliga trafiken till Lenin Park. Dar gled vi omkring bland en massa hanglande par tills hettan fick oss att sla dank under ett stort trad dar ett antal vykort fortfattades.

Aven en vietnamesiskt kall kaffe + glass hanns med.

Vi styrde kosan mot hotellrummet dar vi fick reda pa att vi inom (valdigt) kort skulle mota fadern till Rikards van David som jobbar har. Vi begav oss mot hans hotell vilket visade sig vara lite kompicerat. Det fanns tva gator med samma namn. Efter endel letade och mera motorcykel fann vi honom i lobbyn till sitt hotell. Vi at en mycket god middag och diskuterade visum, framtid samt mycket annat. Efter denna trevliga avslutning pa kvallen sitter vi nu ar pa Handy Cafe och forsoker sammmanfatta de senaste dagarna.

Framtiden ser just nu lite hetsig ut. Imorgon vantar alltsa dagstripp ut till Halong Bay, pa torsdag morgon anlander antligen var efterlangtade Emil och pa kvallen gar taget upp mot norra Vietnam, till Sa Pa. Darifran ska vi ta oss in till norra Laos...

Karlek!

Beachlife

Efter besoket pa Macau atervande vi alltsa till Kina. Nu var internetblockarna varre an nagonsin och inte ens Hotmail och Facebook gick att ga in pa. Sa att lyckas kommunicera med omvarlden blev nagot av ett omojligt projekt. Att bojkotta OS kanns liksom som en ganska klyftig id'e. Kolla amnestys hemsida; http://www.amnesty.se/

Kinas Hawaii, det ar sa on kallas dar vi spenderade vara sista dagar i Kina och i SOLEN! Sanya pa Hainan kryllade av ryssar (och svenskar.) Pa hostellet vi bodde pa hade Klara, Malin, Lollo och Frida redan slagit lager. Dagarna spenderades med aktivitet som fordetmesta inneholl sol. Kvallarna inneholl kortspel, KTV och alkoholhaltiga drycker.

Kan nu dessutom tillgodorakna mig fet javla gravskops-skopa som ett fortskaffningsmedel jag fardats i.

P.g.a bristen pa motion i det numera svallande backpackerganget inleddes ett seriost forsok till lite flaskskak da vi spelade beachvolleyboll med random kineser pa stranden. Sedan dess har vi bara vagat spela i morker eftersom vart kollektiva bollsinne inte ens var i narheten av vad vi optimistiskt hade raknat med. De flesta utekvallarna slutade pa Sky Bar dar It's my life med Dr. Alban onskades sa frenentsikt att den spelades varje kvall. Dansgolvet tomdes pa ryssar och svenskorna agde.

Fran Sanya tog vi direktbuss till Nanning for att darifran ta oss over gransen in till Vietnam. Vi hade bade A, B och C-planer for hur det hela skulle ga eftersom det enbart var jag och Rikard som fixat den obligatoriska utresebiljetten fo att fa gratis visum. Men det blev inget taltande i ingenmansland for brudarna, tvartom sparade de ca 450 SEK var och gled harligt medvetna om detta in i landet alldeles gratis.

Vi som orkade runt sjon

Nu ar vi i Hanoi och Mysan ar kar i den har staden. Tidigt imorse lamnade Lollo och Frida for Halong Bay medan resten av oss tar bussen ner till Hoi'An ikvall. Vi ska halsa pa Klara och Rikards gemensamma van Anna som pluggar dar. Sen vill jag bara beratta att jag for forsta gangen i hela mitt liv fatt in en nota pa over en miljon. Jag var visserligen inte ensam, men anda, hur manga ganger kommer det handa? For ovrigt onskar jag nastan att Vietnam var det land jag besokte sist av alla under denna Asien-roadtrip. Har finns namligen sa sjukt mycket harlig shopping sa lusten att fylla resvaskan ar ganska stor.

Nu ar man som sagt on the net igen och blogginlaggen ska bli fler!

Karlek!