Makaker och skorpioner

Okej, alla vet att jag redan är hemma... Men jag vill ändå skriva lite om de sista två veckorna på vår resa:

Emil, Rikard och Mysan trekkade i djungeln. Visst låter det spännande? Det var det också. I små båtar blev vi utskjutsade till våra enkla boningar ute i djungeln. Vilda stora svin traskade omkring i campet liksom feeeta lizard och ett antal makak-flocker. Bröd, frukt och annat ätbart vi människor hade med oss gjorde att vi ständigt fick vara på vår vakt mot djungelns riktiga invånare. Kan även nämna att en råtta sprang över Mysan som faktiskt skrek. Trots att hon inte ens är rädd för råttor.... Men vi diskuterar fortfarande huruvida det verkligen var en råtta eller om det var Rikard som råkade komma åt henne när han letade efter en ficklampa. Det var nämligen väldigt mörkt i den där djungeln på natten.

Buffalo blodigeln slapp vi. Men amerikanskan Kelly nosade upp en som ville sitta på hennes stövlar. Tur det kan jag säga, att den bara ville sitta på stöveln och inte ännu hunnit upptäcka det nakna skinnet i stöveln. Guiden sa att vi hade tur som fick se den. De är tydligen ovanliga. Jag vet inte om vi kände oss så priviligerade faktiskt.

Probiscus monkeys, kingfishers, flygande vandrande pinnar, skorpioner och en massa andra djur senare åkte vi tillsammans med engelsmannen Duncan och Kelly vidare mot Kota Kinabalu. Tanken var att jobba på brännan. Och det gjorde vi! Även inköp av mobiltelefoner hanns med. Något vi också gjorde var att bli hembjudna till Emils mosters familj. En riktig inhemsk malaymåltid hade dukats fram för oss och ÄNTLIGEN fick Mysan äta med händerna. Yes, jag var så glad!

Tillbaka i Kuala Lumpur firades Rikards stora dag med besök på en resturang som var lyxigare än vi trodde. Men mätta i magarna åkte vi sedan in till stan och kramade av dreadpojken som tog sitt pickåpack och lämnade Malaysia för Sverige. Emil och Mysan hängde kvar, åt vegetariskt kött, tattooade lite och drack chai latte på Starbucks. Sen blev det hemfärd även för mig! Emil finns kvar där borta men jag hoppas han kommer hem till Stockholm snart!

Nu väntar ett digert arbete med att sortera ca 4000 bilder. Önska mig lycka till!