Okej. Tillbaka vid tangentbordet!
Si Phan Don visade sig vara det mest chillade stalle jag nagonsin satt min fot pa. Vi bodde pa on Don Det i en alldeles egen bungalow for 20 000 kip, dvs 12 svenska kronor. Delat pa tre. Under dessa dagar slog vi alltsa rekord i att o-spendera pengar. Det va nice. Och vi hade kul! Dessa dagar blev ocksa nagot av en reunion da var kupegranne fran transmongliska plotsligt stod dar framfor oss. Vi fick ocksa tillfalle att aterigen njuta av Anna, Alladin, tidigare motta svensktalande danskar (varav en ser ut som Markus Allback) samt av pumpkinburger. Vad vi inte njot av var den av oss ADHD-diagnostiserade spanjoren Nicholas som tyckte att varje sekund av tystnad var som att befinna sig pa "swedish funeral".
Anna hakade pa var lilla trio och den senaste veckan har vi alltsa blivit en alldeles fantastisk kvartett! Fran Don Det tog vi oss over gransen till Kambodja och Phnom Penh. Bussresan som skulle ta 6 timmar tog istallet 12 efter bland annat 2 timmars vantande pa forsvunna koreaner samt motorstopp i osregn. Kan aven beratta att Mysan spenderade dessa 12 timmar pa ett halvt sate. Som tur va fungerade Fjodor Dostovjeskis "Idioten" som ett stralande komplement och gjorde skinka nummer tva glad.
Fran PP skulle vi fortast mojligt ta oss till Sihanoukville, dels for att fa uppleva mera Klara och Malin (som numera kan titulera sig bartenders), dels for lite beachlife. Beachlifet gick at helvete.
Medan regnperioden agerade big time hangde vi i baren pa Utopia med brudarna, en mycket ursparad australiensare kallad James, random harligt folk fran resten av varlden, samt resten av inredningen pa Utopia bar. Denna av agaren sakallade "inredning" bestod av stockholmarna Marten och Jonny samt motalabon Johan. Det spelades mycket jenga och olspel.
En kvall visade sig bli sarskilt vard att minnas. Emil spottade ur sig I- dare-you-uppdrag och snart hade Anna dansat pa bardisken, snott kula nummer 8 fran biljardbordet, gett bort en sten i present till random (som blev fett glad) och flera saker som jag kanske inte borde skriva har. Mysan hade pillat James i naveln, dansat pa stangen solo pa scen, snott Jonnys cigg samt klappat kambodjansk brud pa huvudet minst 5 ganger. Hann aven med, pa uppdrag av Emil, att nudda James rumpa. Efter det rakade det bli moonade bakom bardisken. Som sagt. Stallet var sparat.
Si Phan Don visade sig vara det mest chillade stalle jag nagonsin satt min fot pa. Vi bodde pa on Don Det i en alldeles egen bungalow for 20 000 kip, dvs 12 svenska kronor. Delat pa tre. Under dessa dagar slog vi alltsa rekord i att o-spendera pengar. Det va nice. Och vi hade kul! Dessa dagar blev ocksa nagot av en reunion da var kupegranne fran transmongliska plotsligt stod dar framfor oss. Vi fick ocksa tillfalle att aterigen njuta av Anna, Alladin, tidigare motta svensktalande danskar (varav en ser ut som Markus Allback) samt av pumpkinburger. Vad vi inte njot av var den av oss ADHD-diagnostiserade spanjoren Nicholas som tyckte att varje sekund av tystnad var som att befinna sig pa "swedish funeral".
Anna hakade pa var lilla trio och den senaste veckan har vi alltsa blivit en alldeles fantastisk kvartett! Fran Don Det tog vi oss over gransen till Kambodja och Phnom Penh. Bussresan som skulle ta 6 timmar tog istallet 12 efter bland annat 2 timmars vantande pa forsvunna koreaner samt motorstopp i osregn. Kan aven beratta att Mysan spenderade dessa 12 timmar pa ett halvt sate. Som tur va fungerade Fjodor Dostovjeskis "Idioten" som ett stralande komplement och gjorde skinka nummer tva glad.
Fran PP skulle vi fortast mojligt ta oss till Sihanoukville, dels for att fa uppleva mera Klara och Malin (som numera kan titulera sig bartenders), dels for lite beachlife. Beachlifet gick at helvete.
Medan regnperioden agerade big time hangde vi i baren pa Utopia med brudarna, en mycket ursparad australiensare kallad James, random harligt folk fran resten av varlden, samt resten av inredningen pa Utopia bar. Denna av agaren sakallade "inredning" bestod av stockholmarna Marten och Jonny samt motalabon Johan. Det spelades mycket jenga och olspel.
En kvall visade sig bli sarskilt vard att minnas. Emil spottade ur sig I- dare-you-uppdrag och snart hade Anna dansat pa bardisken, snott kula nummer 8 fran biljardbordet, gett bort en sten i present till random (som blev fett glad) och flera saker som jag kanske inte borde skriva har. Mysan hade pillat James i naveln, dansat pa stangen solo pa scen, snott Jonnys cigg samt klappat kambodjansk brud pa huvudet minst 5 ganger. Hann aven med, pa uppdrag av Emil, att nudda James rumpa. Efter det rakade det bli moonade bakom bardisken. Som sagt. Stallet var sparat. 
Ett annat spel som spelades nattetid var fragesport. Med pannlampa pa huvudet (trots att solen for lange sedan gatt upp) hann vi alltid spela nagra rundor innan ogonlocken blev for tunga och kollektiv spooning ar numera ett erkant begrepp.
Resan tillbaka till Phnom Penh var fylld av dramatik. Iallafall i Mysans hjarna. Efter att ha konstaterat att Rikard, som ar riktigt jakla allergisk mot jordnotter, fatt i sig en hel del tankte hjarnan tankar som "tjaee.. det blir val ambulanshelikopter till Bangkok da..." Men! Dessa sma allergitbletter gor underverk! Rikard kande naturligtvis av sin reaktion men efter 10 betapred sa var faran over. Alla andades ut igen. Sa det blev aldrig sa dramatiskt. Men tack som faan for mediciner!
Tillbaka i Phnom Penh efter dessa fyra natter kan vi konstatera en sak. Fy faaaaaan vad roligt vi hade! Och vi kan aven konstatera en annan: ADHD-spanjoren ar har.
Imorgon vantar Killing Fields och fangeslet besok av oss. Nu vantar valbehovlig somn.
Karlek till er!
