Vad skulle de säga att min diagnos är? Hopplös naivitet? En jävla idiot? Oändlig oförmåga att inse saker? Egoist? Eller bara alldeles för´mycket levande på hoppet, på drömmen? Jag vill ju så gärna tro! Vill ju så gärna vara totalt övertygad om att det kommer fungera.
Måste man vara så hård mot sig själv för att leva ett uppstyrt liv? Varför måste man veta vad man vill hela tiden?
Jag borde ansluta mig till dårarnas klubb. Till dem som jag hänsynslöst låter mina förvirrade beslut gå ut över vill jag be om ursäkt. Jag vet bara inte hur man gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åhh sötaste! så du fortsätter blogga på hemma plan. det tycker jag du gör rätt i, man ska göra det somkänns bra.
Skicka en kommentar